Orkar inte.

jag kan inte förstå att det är sant.
igår var jag i chocktillstånd. var näst intill apatisk.
idag har jag gråtit. jag har gråtit så att jag har fått kväljningar.
jag vill och kan inte förstå att detta har hänt den underbaraste
av underbaraste familjer!

jag var hos dom idag. kändes bra att krama om dom
och säga att jag tänker på dom.
att bara sitta som en stor gemenskap och sörja.
det var många där. kändes bra.

älskade kusin,
saknar dig även fast vi inte var dom tajtaste.
<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0