Lite av mitt liv.

ärligt talat mår jag illa av tanken på hur vi
människor egentligen behandlar varandra.

det är något jag aldrig kommer förstå vad
det är som får oss att säga och göra elaka saker.

du som läser det här är elak. jag är elak.
vi är alla elaka.

idag har jag varit helt död.
precis som den senaste tiden..
kom hem kl 1.
lagade lite mat och så.

kl 3 somnade jag, och sov till typ 6.  "/
det är illa alltså.

mitt huvud känns tungt.
det känns som att det sitter något
riiiktigt tungt ovanpå det.
det är jobbigt.

känns verkligen perfekt att det
är lov nästa vecka.


..jag måste snart beställa FF's nya cd ju "/
blir galen, vill lyssna på den!
och jag tänker verkligen inte ladda ner den och lyssna!!
usch, riktig cd ska det vara.

burr, börjar bli kallt ute:

I fredags, alltså den 19 oktober, firade jag och jocke ett halvår :)
jag kan börja det här inlägget med att skriva att jag älskar honom
över allt annat. fast jag antar att alla vet det.
VI är bäzt.

I fredags började vi firandet med en mysig fika på wayne's.

Sedan bar det av hem till mig, där kocken pappa hade fixat lite käk.
jag och jocke dukade och tände massor ljus i mitt rum och
åt där inne.  Massa mys!!!

Jag gav jocke ett munspels-set i försenad födelsedagspresent OCH halvårspresent.
han blev Klad :)
Jag fick 10 röda rosor av älskling<333

Firandet fortsatte självklart med massa godis och mys ;)

älskar dig Jocke. <3



         

---

jag vill inte bråka med dig.
kan inte förklara hur det skulle kännas om vi blev osams.

jag vill inte att du ska vara ledsen. jag vill inte vara ledsen.
det ska inte vara såhär.

lets move on :)
det kan vi.



i onsdags köpte jag skor och mössa :]

            

jag... är deprimerad. fråga mig inte varför, för jag vet inte.
idag... har jag och jocke "shoppat".
SNÄLLA någon, lär mig vara impulsiv!!
hade planerat massor som jag skulle köpa, men det blev bara en ansiktsmask :P
vinterjacka, skor, mössa, byxor var LITE av det jag ville handla.
skorna är just nu det viktigaste, eftersom jag bara har tygskor,
och det är ju inte så bra när det börjar bli blött ute.

imorgon blir det att gå ut med jocke och hans kompisar,
och på fredag ska jag gå ut med beccis.
det ska bli kul.

hejdå.

Denna text sammanfattar mig känns det som ..

don't wanna be second best.
don't wanna stand in line.
don't wanna fall behind.
don't wanna get caught out.
don't want to do without.
and then the lesson i must learn
is that i've got to wait my turn.
looks like i've gotta be hot and cold.
gotta be taught and told.
got to be good as gold.
but perfectly honestly,
i think it would be good for me.
cause its a hindrance to my health, if i'm a stranger to myself.
miniature disasters and minor catastrophes,
bring me to my knees.
well i must be my own master,
or a miniature disaster will be,
will be the death of me.
i don't have to raise my voice.
don't have to be underhand.
just gotta understand.
that it's gonna be up and down.
gonna be lost and found.
and then i can't take to the sky before i like it on the ground.
and i need to be patient, and i need to be brave.
i need to discover how i need to behave.
and i'll find out the answers when i know what to ask.
but i'm speaking this wrong language, and everybodies talking too fast.
miniature disasters and minor catastrophes,
bring me to my knees.
well i must be my own master,
or a miniature disaster will be, will be..
well i've got to run a little faster,
or a miniature distaster will be, will be..
well i need to know i'll last if a little
miniature disaster hits me,
it could be the death of me.

nu är jag galen.
ska ta och berätta lite om gårdagen.
jocke och jag hade tänkt ha en vanlig, mysig eftermiddag/kväll/natt hemma hos honom.
vi hade bestämt att vi skulle ses efter hans läkartid som var 13.45.
besöket tog en timme.
så, en timme senare ringer han och säger att de har skickat honom vidare till sjukhuset.
snäll som jag var så tog jag 117 direkt och mötte upp jocke vid sjukhuset ungefär vid 15.00.

jag trodde att sjukhusbesöket skulle ta högst 2 timmar.

vi går in och blir visade till röntgen.
han skulle nämligen röntga huvudet eftersom de misstänkte en blödning.
röntgen gick jättesnabbt och smidigt, men tyvärr blev vi skickade till akutmottagningen direkt efter det.
de ville också ta ett ryggmärgsprov på honom för att vara säkra på att det inte var någon blödning.
ungefär kl 16.00 satte vi oss i väntesalen på akuten. kl 19.00 fick vi gå till ett rum.
vi satt alltså och väntade i 3 timmar..

när vi hade blivit visade in i det pyttelilla rummet kl 19.00 så sa sjuksköterskan att läkarna som skulle sticka honom inte hade tid just nu, utan vi var tvungna att vänta ett tag tills dom hade det.
jaha, tänkte vi, det blir nog bara en liten stund och förväntade oss att vara hemma til 21.00 iallafall.
kl 23.00 kom jockes mamma, och då hade  det fortfarande inte kommit några läkare.

vi 3 satt och väntade och väntade och väntade...väntade .. ... .väntade.
ungefär 01.00 på natten så kom de 2 läkarna.
jag och jockes mamma var tvungna att gå ut.
typ bara 10 min senare kommer en sköterska och säger att dom misslyckades!
dom 2 var tydligen inte vana vid sådana prov, så dom skulle försöka få ner en narkosläkare som var myyycket duktigare på sånt. men det skulle också ta ett tag. varför tog dom inte ner den läkaren direkt?

efter ännu 1 timme, alltså kl 02.00 kom narkosläkaren ner. hon var klar på 5 min.
men sköterskan sa att han absolut inte fick röra sig på 2 timmar, så det var bara att vänta.

04.15 kommer läkaren in och säger att det inte var nån blödning.
13 timmar på sjukhuset helt i onödan.

under vår sjukhusvistelse åt vi bara ett par mackor var och jag sov bara sammanlagt ca en halvtimme.

vi kom hem runt 04.30, och sov till 13.00 :P

uschusch, aldrig mer sjukhus!!

jag hoppas någon har förståelse för att detta VERKLIGEN tog en på krafterna?
för alla verkar inte ha fattat det ...