Lite av mitt liv.

Men lite dum är jag allt. Som redan nämnt här så har jag samtalat med Csn. Jag fick då bekräftat att de skulle ändra mina uppgifter om utibildning. Vad bra, tänkte jag, nu kommer jag få dubbelt bidrag 25 februari. Och idag är det den 25e. Jag har inte fått mitt bidrag. Undrade lite för mig själv vad som kunnat hänt, men kom inte på något, så jag beslutade mig för att det första jag gör imorgon när jag går upp är att ringa Csn och fråga. Jag var i staden när dessa funderingar uppkom, och bestämde att jag ändå borde kolla mina papper jag fick hem någon dag efter samtalet där det stod lite om summa och ändringar och sådant. När jag kommer hem (till landet då då) och förundrat tittar i mina papper ser jag en blankett jag lyckats undvika tidigare (tydligen). "Anmälan om ändringar" heter den. Där ska jag fylla i mina uppgifter och de ändringar som har skett och sedan skicka in till Csn. Men varför måste jag skicka in en blankett när Csn redan ändrat mitt beslut? Konstigt. Jag ska i alla fall fylla i denna blankett strax och be mamma posta den imorgon på jobbet. Jag får hoppas på det bästa så jag slipper ringa Csn igen, jag hatar telefonköer. Jag har förresten tur jag. Jag har skickat mycket post i mina dagar, men frimärken slipper jag betala, se rubriken.. Tänk er så många pengar jag tjänat på att ha en mamma som jobbar på postterminal? Alla julkort jag skickat under tiden jag levt? Det är bara att ge allt till mamma så sätter hon på märken på allt man vill ha ivägskickat och slänger i det i närmta postbox eller vad det kallas. Lucky me. Skönt att slippa tänka på frimärken och postning. Och att också ha en pappa som (nästan) alltid kan tala om vad dagens väder ska bli är guld värt! Verkligen. Lucky me - igen. Jag har världens bästa föräldrar. De är så speciella - på ett bra sätt då. Och så har jag världens mest egna hund. Han kan ligga ned helt rofyllt och plötsligt börja gnälla och pipa. Och han ger inte upp (detta brukar hända när han har fått mat i skålen). Han piper tills man reagerar och tänker "jaha, jag går väl fram och klappar'n då" och börjar med sitt bebis-språk mot honom. Nej men! Hundfulingen ville bara luras! När man är på väg fram och pratar gulligt "ååh så fin tjockis, är du min pojke" och ligger i en ljus, positiv stämma så hoppar han upp snabbt som attan och morrar till och springer fram till skålen och börjar tugga och tittar på en med en blick som säger; "Hah! Där fick du. Och kom inte nära min mat igen." Jaja. Han brukar vara gullig.

Imorgon åker jag in till stan vid halv10, springer upp till Becc och har trevligt där fram till 3. Då hoppas jag på att kunna träna, eller iaf nån gång mellan 3 och 6. Ska även träffa min pojke där nånstans. Vid 6 ska jag upp till Becc igen, där jag kommer bli bjuden på alkoholhaltiga drycker och TA.... wait for it!..... COS! Superdupergott. Är verkligen sugen på det, så det kommer bli dagens höjdare :) Och så blir det att sova över hos henne.
Nattinatti på er.