Svag.
Ja, det är svårt det här med livet. Jag är lycklig, kan inte säga annat. Bor ihop med min kärlek och jag älskar min familj och tycker att jag har en bra relation till alla familjemedlemmar. Även fast jag saknar min storasyster något oerhört och jag skulle nästan göra vad som helst för att ha henne lite närmre. Men huvudsaken är att hon är lycklig. För första gången har jag "misslyckats", och då menar jag med Miljövetarprogrammet. Är en människa som aldrig ger upp, utan fortsätter tills jag klarar något även om jag är osäker på det jag gör. Men nu har jag hoppat av. För att det kändes konstigt, för att det nog var lite för svårt för mig. Och jag skäms. Även fast jag inte borde göra det. För jag klarade det inte. Jag höll på att få IG i Matte B på gymnasiet men jag kämpade in i sista stund. Och fick G. Jag gav inte upp. Jag har klarat mig igenom flera dödsfall och visat mig stark för alla. För jag klarar sånt. Eller? Under hela gymnasie-tiden kände jag mig annorlunda och tyckte inte jag passade in med alla andra. Men jag bytte inte linje. För nu hade jag kommit in där och jag skulle klara det. Och det gjorde jag. 3 år. På högstadiet kom det en ny tjej till min klass. De flesta tjejer kände sig antagligen "hotade" av henne för att hon stod upp för sig själv och kunde säga precis vad hon tyckte från första stund. Men jag ville lära känna henne för att hon var speciell. Och vi blev kompisar. Och jag älskar henne så oerhört, som kompisar. Och vi vet vart vi har varandra, även fast vi knappt ses längre. Vilken förlust det hade varit om jag inte lärt känna henne. Jag är inte alltid världens mest sociala människa. Och det har varit jobbigt. På släktmiddgar och släktkalas. På fester. I umgängeskretsar. På olika läger. Nu är det inte speciellt jobbigt, men för några år sen var det det. Jag har alltid varit tvungen att visa mig som den starka och hjälpa personer och sedan blivit lämnad ensam och förvirrad utan att få någon hjälp tillbaka. Och det känns. Nu sitter jag in en hyreslägenhet med två distans-kurser som ska läsas den här terminen. Sen då? Vad ska jag göra sen? Jag hoppas verkligen att jag får ett bra sommarjobb med bra betalt så att jag kan resa efter sommaren. Det skulle göra gott. Bara sticka iväg. Om jag så måste göra det ensam. Det ska ske.
Kommentarer
Postat av: Becc
du är en stark fin person! jag ser upp till dig,beundrar dig. älskar dig<3
Postat av: Anonym
Tack hun, det värmer. Älskar dig no matter what<3
Trackback