Lite av mitt liv.

Satte mig vid datorn efter frukosten imorse, tänkte att jag skulle kolla upp lite festivaler i sommar, vilka band som är klara och så.. jag har faktiskt inte varit på festival förut, men kände på mig att i år är mitt festivalår. Och vad får jag se när jag kollar vilka band som kommer till Way out West? Rise Against kommer! Oh. My. God. Och Jocke blev så glad när jag berättade för honom :) Vi måste dit! Eller jag måste det. Jag talar inte för andra. "Vår" sång (min&Jockes) är en låt med dem. Like The Angel heter den. Blir så lycklig när jag tänker på att de ska till Sverige. Jag måste dit. Det här kommer bli det bästa året för mig nånsin isf. Jag har iofs inte lyssnat på de lika länge som Jocke, men den perioden jag lyssnade som mest på de är oförglömlig. Det var under tiden som min&Jockes relation utvecklades, när vi gick långa promenader nästan helt tysta och knappt pratade med varandra, när vi satt på något mysigt kafé, när vi smsade söta sms till varandra konstant, när vi pratade på msn, när jag tänkte på honom dagarna i ända.. när vi stötte på varnadra i skolan men inte vågade säga så mycket. :) Vår utveckling helt enkelt.. från bekanta som började umgås, till kompisar, till superkära. Alla filmer vi sett hemma hos honom, alla biobesök. Kommer ihåg att första filmen vi såg på bio var V för Vendetta, som han bjöd mig på. Han följde mig sedan hem till lägenheten i Oxelbergen, vilken gentleman. Han gav mig en tafatt kram utanför porten, jag ville hålla kvar och krama honom hårt och länge, men vågade inte. Jocke med sitt halvlånga, lockiga hår och sina annorlunda kläder. Min jocke-gos<3
Jag måste se Rise Against!